måndag 24 februari 2014

Vill inte

Livet känns ganska tungt nu. Vi har varit på första besöket på nya kliniken efter nästan fyra månaders paus från alla behandlingar. Det kommer troligen att dröja ett par månader till innan vi kan påbörja nästa behandling, men det närmar sig i alla fall. Just nu känns det jättejobbigt, tanken på att vi kanske kommer att gå igenom missfall/misslyckad behandling igen ger mig stark ångest. Jag vill inte vara där igen, jag vill inte vara så förtvivlad så jag gråter tills jag kräks, jag vill verkligen inte. Jag känner också stor motvilja mot att utsätta mig för sprutor, hormoner, smärtsamma äggplock... Men jag vill inte heller fortsätta leva utan barn, det vill jag minst av allt. Jag hör genast kommentarerna om adoption, men är det något jag absolut inte vill så är det att påbörja en process som i bästa fall ger oss ett barn om ungefär 5-6 år.

Jag låter som ett trotsigt barn, vill inte, vill inte, vill inte. Vad vill jag då? Jo, ha ett barn förstås. Vi kämpar vidare mot det målet även om chanserna känns små. Det kan ju gå och jag hoppas att den lilla spillran av hopp kan växa sig större och göra livet lite lättare. Jag hoppas att jag känner mig lite mer positivt inställd när det är dags att sätta igång igen. Jag jobbar på det.


























Igår var vi en liten sväng på kolonin och jag fick tårar i ögonen, som om jag hade glömt hur mycket jag saknat den, hur underbart det känns att komma dit. Otroligt att man kan känna så mycket för en liten plats som inte ens fanns i ens liv för bara två år sen. Vår älskade lilla koloni, den är verkligen mitt paradis. Vi beundrade vintergäck, snödroppar, krokus och blåsippor och tittade nyfiket på alla knoppar som var på väg upp, drack varm choklad, åt ostmackor och kände lycka över att våren och sommaren ligger framför oss. Det blir ljusare. Det blir varmare. Det känns väldigt skönt.

torsdag 13 februari 2014

Vårkänslor, finkrukor och 14:e februari

Jag har snöat in lite på krukor den senaste tiden, det har nästan blivit det första jag tittar efter på loppisar.






































De senaste veckorna har jag haft lite tur och hittat både en Gabriel (den randiga, från Gabrielverken) och en Gunilla (den rutiga, från Upsala-Ekeby). De är ju inte ovanliga, men det är inte ofta man hittar dem för 15 respektive 35 kr.






































Den lilla med bladmönster vet jag inte vad den heter, men jag tycker den är väldigt söt (nån kanske vet?), den lilla gula är vad jag kan förstå en Jenny från Steninge och den enda av mina krukor som har sitt rätta fat. De fina snödropparna har min kära mamma hämtat i Bökebäck och nu blommar de tillsammans med vintergäck, pärlhyacinter och snart minipåskliljor på vår fönsterbräda, härligt!

Och så var det det där med 14:e februari. Alla hjärtans dag, kärlekens dag, dagen då vårt lilla barn var beräknat till om vår senaste graviditet hade gått bra. Det gjorde den ju inte så det är ju bara att glömma, men det är lättare sagt än gjort. Vi har haft så många datum genom åren, som vi drömt om och hoppats på. Det här har varit lite ovanligt svårt att glömma av flera anledningar, dels gick vi längre än vi gjort tidigare den gången och dels följer vi våra kära vänners graviditet som är väldigt nära vår i tid. Det hade ju varit så fantastiskt roligt om vi fick barn ungefär samtidigt och det är så lätt att fastna i hur det kunde varit. Men jag försöker se framåt och jag gläds åt vår nya lilla vän som borde komma snart, en ny liten människa, så spännande och jag ser verkligen fram emot att få lära känna henne.

Och imorgon firar vi kärleken, för där har vi mycket att fira. Önskar er en kärleksfull och fin fredag. ♥

söndag 9 februari 2014

Vintergäck, goda grannar och en massa fikande


























Vi har haft, eller har, söndagskvällen är ju kvar, en ledig oplanerad helg tillsammans. Underbart! Igår gick vi en vårspaningspromenad, beundrade trollhasselns vackra blommor...
























...och hälsade vintergäcken välkomna.






































Vi flanerade runt lite innan vi värmde oss på ett kafé och funderade och planerade hur sommarens land ska se ut, vad vi ska köpa för fröer och vilka växter som trivs bra ihop.






































I förmiddags kom grannarna in på brunch och sen valde ett par av barnen tyger till varsin mössa. När jag sen satt och sydde mössorna trillade en korsordstidning in genom brevinkastet. Pappan i familjen är nämligen korsordskonstruktör! Vi löste hans kryss till söndagsfikat och sen har jag suttit uppkrupen i soffhörnan med nya Retro-tidningen.


























Helt fantastiskt skön, lugn, vilsam helg alltså. Väldigt fint med goda grannar och väldigt fint med en älskling som har precis samma uppfattning som jag om hur en perfekt helg kan se ut.

söndag 2 februari 2014

Längtan

Njuta av stunden, fånga dagen och alla årstider har sin charm? Absolut, men vintern är definitivt årstiden med minst charm om ni frågar mig. Kylan letar sig in under alla lager av långkalsonger, raggsockor och tjocktröjor och jag längtar, längtar, längtar efter sol och värme, efter ogräsrensning tillsammans på kolonin till Sommar i P1, cykelutflykter med picknickkorg och ljum bris i håret, salta bad och solvarma klippor, långa korsordsfrukostar uppe på takterassen och sena middagar i solnedgången. Jag längtar efter att gå barfota i trädgårdslandet, se allt som växer: frodiga squashplantor, slingrande ärtor och skira morotsblad och känna dofterna av lavendel, schersmin och rosor, av ringblommor, krasse och kaprifol.






































Så länge man vet att det man längtar efter kommer att bli verklighet så är längtan ett ganska trivsamt tillstånd tycker jag. Fint att vänta och drömma och tänka på och förstå hur mycket man uppskattar saker och ting. Kanske lite präktigt sagt, men sant och jag tror att vi i dagens stressade allt-finns-tillgängligt-alltid-samhälle mår bra av lite längtan.